Julia och Evelina

”När jag skalar bort allt vad jag kan och gör, då är jag ju bara den jag är”

”Yedis of love” Julia och Evelina Nilsson om att ”Vara den jag är”.

Ordet ”oneness” återkommer ofta i vårt samtal med systrarna Julia och Evelina Nilsson. Det är tanken att allt och alla hör ihop – oneness – som ligger bakom att de kallar sig ”Yedis of love”. De är inspirerade av filmerna om StarWars, där jedis är en slags riddare vars uppgift är att upprätthålla balansen i Galaxen.

”Yedis of love” vill att drivkraften bakom allt de gör och är ska vara kärlek och medkänsla, antingen de åker skidor, jobbar på Åre chokladfabrik eller på Fritidslokalen för ungdomar. Alla kan vara en yedi of love.
Julia och Evelinas upplevelse av oneness blir tydlig när de talar om sin passion för skidåkning och känslan av att de då är ”ett med berget”. Kanske är det hemligheten bakom att de nått framgångar i världsklass i alpin skidåkning? På väggen i deras lägenhet i centrala Åre sitter en topografisk karta över Kebnekajse, Sveriges högsta berg, som de kallar ”Kebne”, som om det vore deras goda vän.

HUR SKULLE DU PRESENTERA DIG SJÄLV
Evelina: När jag skalar bort allt vad jag kan och gör, då är jag ju bara den jag är – Evelina. Men om vi nu ska prata om uttrycket för den här Evelinakaraktären, så älskar jag skidåkning för då är jag ett med berget och ett med de andra skidåkarna. Genom mina uttryck skidåkning, yoga och meditation upplever jag en känsla av ”oneness”.
Julia: Jag förändras hela tiden i det jag uttrycker mig med, uttrycken förändras, men vem jag är bakom vet jag inte riktigt. Jag och Evelina har alltid upplevt oss som samma, men med vår egen unika ”touch”. Vi hör ihop som syskon och det är kanske vår första upplevelse av oneness.

”Vi är våran egen sol, oavsett vad det är för väder”

REGNBÅGE – vad tänker du när du hör det ordet?
Julia: Jag blir bara som glad! Allt är magiskt, nyfikenhet och fantasi, vi får vara lekfulla. Regnbågen är en portal till en annan värld där bara fantasin sätter gränserna. En kärleksportal.
Evelina: Jag blir alltid som superglad när jag ser en regnbåge. Regnbågen har sju färger och det är samma färger som i chakrana, det är en påminnelse om att det som finns inom oss reflekteras ut i världen, kärleken inom oss projiceras på himlen som en regnbåge.
PRIDE – stolthet, vad betyder det ordet för dig.
Julia: Vi får vara stolta över de karaktärer vi valt att vara. Det spelar ingen roll vem jag är, jag får lyfta upp mig själv, jag får vara stolt över min syster. Det är nånting fint att vara stolt.
Evelina: Frihet från skam. När jag vågar vara den jag är, vara naken, inte försöker vara någon annan. Då är man ju stolt! Stolthet är en slags energi, ni kan se det i människor som bara utstrålar en essens av power – ”Det här är jag!”

ETT VACKERT ORD – välj ett och säg något om det
Evelina: Då skulle jag nog säga magi. I det ordet finns alla möjligheter. I det finns inga regler och koncept. Det är fritt och vad som helst kan hända.
Julia: Sol. Solen är en vacker påminnelse om att vi är som solen. Vi är våran egen sol, oavsett vad det är för väder, så är vår egen sol alltid lika skinande.

KUNSKAP – vad innebär det för dej?
Evelina: Om vi släpper taget om försökandet att söka kunskap, märker vi att vi redan vet allting. Kunskapen finns redan inom en, man bara aktiverar den.
Julia: Kunskap är ingenting vi kan mäta eller jämföra med nån annan. Den bara uttrycks på olika vis.

MÄNNISKOSYN – hur är din?
Julia: Jag ser människor som superhjältar. Vi är superhjältar som tar oss an att få se kärleken i allting som formar oss, oavsett vem man är och vad man har gått igenom.
Evelina: Jag zoomar ut och ser ner på jorden. Vi ser olika ut, vi gör olika saker, vi pratar på olika sätt, vi har olika språk, men vi är alla samma. Vi är speglar för varandra. När vi är helt fine med allting, när vi accepterar allting, då kommer ingenting att trigga oss. Spegeln är putsad, så att säga.

VÄRDEGRUND – välj tre ord
Evelina: Oneness. I det ordet ser jag gemenskap med mig själv, att vara ett med alla mina känslor, gemenskap med andra och med naturen. Kärlek. Det är en bra vägvisare Acceptans till andra och sig själv.
Julia: Kärlek, eller som farmor sa ”behandla andra som du själv vill bli behandlad”.

HOMOFOBI – vad tänker du om det?
Evelina: Rädsla! Man är väl rädd för nån del inom sig själv som man inte är okej med. Därför så projiceras det på nån som vågar vara sig själv. Man kanske är lite avundsjuk på det? Man projicerar sin rädsla på något yttre ”Det är bögarnas fel”. Det är kanske nåt som man har fått lära sig från sin familj eller från samhället.
Julia: Jag tycker det är fint med en prideparad. Det är inspirerande att nån säger ”nu kör vi den här prideparaden, även om de kastar ägg på oss”. Allting har att göra med rädsla att tappa kontrollen, precis som alla krig och allting.

VILSENHET – hur känns det?
Julia: När jag förknippar mig med något som jag inte är. När jag fokuserar på dåtiden eller framtiden – att vilja ha någonting annat – i stället för att bara vara i nuet, där jag är. Att våga acceptera att jag är vilsen just nu är att vara sann mot mig själv. När man accepterar alla känslor kommer man snabbare ur vilsenheten.
Evelina: Vilsenhet är när jag har kommit ifrån mig själv och går emot min egen sanning. Känslan av vilsenhet är till för att jag ska förstå att jag har kommit bort från mig själv. Om vi inte accepterar vilsenheten försöker vi lösa den med yttre faktorer.

VAD VILL DU GE?
Julia: Frid, det är som ett annat ord för acceptans. Jag vill ge andra en upplevelse av oneness.
Evelina: När jag var fyra år ville jag bli en doktor som kunde bota alla människor i hela världen med ett piller. Sen har jag kommit på att pillret är liksom kärlek.

NÅGOT MER NI VILL HA SAGT?
Vi håller på med en bok om anorexi, det är något vi gått igenom, den ena som sjuk, den andra som anhörig. Vi skriver vartannat kapitel, för att ge bådas perspektiv. Det vi går igenom gör vi inte bara för oss själva. Nu när vi har tagit oss igenom det här, så vill vi inte sitta och hålla på de här verktygen. Vi har ingen aning om nånting, det gäller att känna tillit. Vi valde tillit, tro och hopp.

Karin Berg Klawing &
Annika Edin