Stefan Andersson

”Man kan ju inte älska alla människor, men man kan respektera”

Stefan Andersson – Var skulle man få vara den man är om inte i kyrkan. Här berättar de om att ”Vara den jag är”.

Jag träffade Stefan Andersson första gången för snart tio år sen. Han höll i en Regnbågsmässa i samband med Sundsvallspride och jag var med och sjöng min egen sång ”Bland vänner”. Det är gott när man kan få vila och bara vara den man är, lägga av sin mask och veta att man duger som man är. Särskilt säker på att jag var bland vänner, var jag nog inte då, kände mig rätt frusen i den jättestora, nästan tomma kyrkan. Men när Stefan gick upp på podiet och sa, nästan lite sorgset, ”Var skulle man få vara den man är om inte i kyrkan”, då blev det varmare.

Stefan har med självklarhet stöttat oss hbtq-personer, något som vi inte alltid kunnat ta för givet hos kyrkans företrädare. Jag minns att han vid en av våra första prideveckor kom till rfsllokalen och delade sin syn på vad Bibeln säger om homosexualitet. Ett annat år pratade han på Aveny om kyrkans väg till samkönade äktenskap och det år Pride flyttade ner till Hamnparken vigde han två kvinnor på scenen.

När Karin och jag skulle gifta oss i GA-kyrkan för tre år sen hade Stefan hoppats på att få viga oss, men så blev det inte. Det var den sommaren han börjat känna av ”den stora tröttheten” och han har varit sjukskriven av och till sen dess. Vi pratar lite om det, hur det är, att en vilar och hoppas att allt ska vara som vanligt, gång på gång, men till slut måste en acceptera att en behöver en förändring. För Stefan blev det att ta steget ifrån att vara kyrkoherde (vd) för Sundsvalls församling, till att i höst börja som präst i Selånger. Det hörs emellertid under vårt samtal, att det han nu går igenom har gett honom förståelse och engagemang för helt nya saker.

Vi tackar Stefan Andersson för den öppenhet han bidragit till och går vidare till våra kortfrågor.

Hur vill du presentera dig själv?
Jag är nog en person som tror att det omöjliga är möjligt, jag har varit det i alla fall, men nu har jag nog blivit tvungen att inse att det omöjliga faktiskt är omöjligt (skratt).

Regnbåge – vad ger det dig för associationer?
Det första som dök upp nu det är regnbågsmattan i Domkyrkan. Den står för något väldigt speciellt. Kärlek.

Pride – Stolthet, vad innebär det för dig?
Våga vara den du i Jesus är och stå upp för det – det man tycker och tänker.

Ett vackert ord. Nämn ett och berätta om det!
Nu dök faktiskt ordet ros upp. Jag kommer att tänka på Fröding ”men rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor”. Just det här att det som finns i den här skörheten kan man aldrig ta bort. Precis som rosor alltid är vackra, så är människor det också.

Kunskap – säg något om det!
Kan vi aldrig få för mycket av. För mig är kunskap en törst, att alltid lära sig mer, att aldrig stagnera, att alltid gå vidare. Kunskap är utveckling också, att våga utvecklas, att kunna se bortom det skrivna ordet och kunna fånga vad som finns där också.

Människosyn – hur är din?
Kan nog enklast sammanfattas i kärlek. Man kan ju inte älska alla människor, men man kan respektera.

Värdegrund – välj tre ord
Kärlek, Jämlikhet och Syskonskap.

Homofobi – vad tänker du om det?
Rädsla. Det vi inte förstår eller känner till är det vi blir rädd för.

Vilsenhet – hur känns det?
Att tappa sammanhanget, liksom ryckas bort från tryggheten, inte veta vart man är på väg. Men kan man på nåt sätt dra lärdom av det som är svårt så kan man lägga det bakom sig.

Vad vill du ge?
Wow! Ibland måste jag nog säga ”alldeles för mycket”. Men jag tror jag kan få ihop det till ett ord och det är Hopp. Att lyssna på människor. Att någon lyssnar kan ge hopp.

REGNBÅGSMÄSSA – det blir det även i år i GA-kyrkan. Mycket har hänt de senaste åren, nu ska ingen behöva känna sig frusen. Kyrkan pryds i regnbågsfärger och vi hoppas på en glädjefest då årets Sundsvall Pride inleds där.

Karin Berg Klawing &
Annika Edin