Annika Edin
Hon var trött på att skämmas!
Annika Edin om interjvu-serien ”Vara den jag är”
Rätten att vara den en är och känner sig som och uppmuntras till att vara stolt över det, är en av grundtankarna bakom en Pridefestival. Värdet i den idéen upplevde jag personligen vid Sundsvalls allra första prideparad 2007 då jag och min dåvarande flickvän försiktigt smög oss in i klungan, som det året samlades uppe vid Hedbergska.
När tåget började röra på sig, med glada ungdomar i täten, viftandes med regnbågsflaggor och ballonger, smög jag mig in mot mitten av ledet så att jag inte skulle synas så mycket. Men när vi närmade oss Stora torget var det som om nån liten person inom mig sa ifrån, att nu var hon trött på att skämmas. Jag provade försiktigt att räta på ryggen och då hände något stort. Det var som om någon svingat ett trollspö över mig och något ljust och vackert, som jag nästan glömt bort hur det kändes, fyllde hela mitt väsen. Stolthet! Jag kände mig stolt.
Den dagen var en vändpunkt i mitt liv och nu drygt tio år senare vet jag hur mycket öppenhet betyder och förändrar. Jag har alltid tyckt om att dela med mig, inte minst genom att skriva sånger, men hur skulle jag kunna ge i ett fritt flöde om jag förtryckte mig själv. Hur skulle jag kunna leva och dansa med i livets dans om jag själv inte tillät mig att vara den jag är. Hur skulle jag kunna förstå vad det är att att älska och känna riktig kärlek, om jag inte älskade mig själv! Hur skulle jag alls kunna veta vem jag är, om jag inte bejakade den jag är?
Öppenhet förändrar så väldigt mycket, jag vet att det inte är så lätt, men idag när jag själv känner frid vill jag göra vad jag kan för att stötta andra. Jag har själv inte alltid orden och redskapen, men Karin (som jag är gift med) har lärt mig att en kommer långt med att bara ge uppmärksamhet och att lyssna utan dömande. Hon och jag har känts som ett bra team när vi tog oss för med att åka runt och öppna upp för samtal med några personer som vi vet har valt att jobba för att kärleken ska vara större än rädslan. Vi har ställt öppna, tankegenererande frågor som gjort att våra intervjuer känts som en kreativ lek.
Det roliga är att alla vi frågat har svarat olika, vilket visar att vi människor verkligen är som färgerna i regnbågen där var och en fyller sin plats på en helt steglös skala. Vi fick en spännande resa igenom de här samtalen och jag hoppas att det ska ge er som läser samma befriande upplevelser.
Annika Edin