Skamlösa systrar

”Det är en stolthet att få vara den man är fullt ut”

Anita Jacobson och Eila Wall Boholm är de ”Skamlösa systrarna”. Här berättar de om att ”Vara den jag är”

De talar om att bejaka lustfylldhet, glädje, lekfullhet och passion. Under vårt samtal med Eila och Anita blir det alltmer tydligt att allt detta är vingslag från en djupare övertygelse. Själva är de just nu levande exempel på den hängivenhet de vill inspirera till, när de i ett sprudlande kreativt flöde, med nyfiket öppna receptorer sträcker ut sina känselspröt mot alla de möjligheter som internet och multimediateknik erbjuder. På Onsdagen 4/7 kl 19.00 kan du se deras föreställning ”Ska vi bara hångla lite?” på Unga magasinet.

Anita Jacobson och Eila Wall Boholm träffades på Story Filmfestival i Sundsvall för knappt ett år sen och fann då genast att de gav kreativ näring åt varandras lekfulla idéer och bestämde att skapa någonting tillsammans. Nu kallar de sig ”Skamlösa systrar” som är en scenduo, men också ett produktionsbolag med ett brett koncept. De har redan hunnit med att sätta ihop och framföra föreställningen ”Ska vi bara hångla lite?”, deras podcast ”Hångelpodden” sänder ett nytt avsnitt varje fredag, inspelningen av en kortfilm om karaktärerna Fanny och Alex är i full gång, vilket vi kan se smakprov av på Instagram. Dessutom skriver de båda poesi, håller föreläsningar och Anita skriver krönikor i Sundsvalls tidning.

Så här presentera de sig själva:
Anita: Jag är 46 år, tvåbarnsmamma, poet, krönikör, skådespelare och ”Milf” (mother I´d like to fuck). I grunden är jag en stark altruist, jag älskar människor. Min drivkraft med mitt skapande är inte pengar och berömmelse, utan att nå ut till andra människor och väcka nånting inom dem. I HBTQ kanske jag kan få slinka med under bokstaven Q=queer, för det är ju inte riktigt rumsrent att dejta yngre killar.
Eila: Jag heter Eila och jag är 25 år, jag är skådespelerska, podcastare och poet. Jag har gått på Skara skolscen, sen på cirkusskola och i det vi gör nu får jag användning för allt det här. Min drivkraft är att inte vara dömande, jag vill vara så fri och lustfylld som möjligt. Bara för några år sen skulle jag inte ha vågat prata om sånt vi tar upp i Hångelpodden.

REGNBÅGE – vad ger det dig för associationer?
Eila: Lustfyllt och vackert. Det ger mig bra associationer, alla färger, sagor och enhörningar, och sen att det är kopplat till olika sexualiteter och öppenheter. Så fort jag ser en regnbåge utanför en klubb kan jag veta att här finns det människor som jag kan hitta nånting gemensamt med, kanske till och med flirta, jag är ju lesbisk.
Anita: Det är vackert med själva naturfenomenet och jag vill gärna fånga det på bild. Fint som symbol för Pride för att den har det breda spektrat, det blir så inkluderande. För 20 år sen när Pride var i Tantolunden i Stockholm var jag så nyfiken, men vågade inte närma mig. Nu är jag så stolt att få vara en del av det.

PRIDE – vad innebär stolthet för dig?
Anita: Det är en stolthet att få vara den man är fullt ut och få ta plats med det, att få bli inkluderad, omfamnad.
Eila: När jag spelar teater och kan plocka fram min favoritkaraktär där jag kan vara lite farlig och vild känner jag mig stolt. Nuförtiden är jag stolt över och vill säga att jag är lesbisk, det känns inte längre provokativt utan snarare coolt.
Anita: Skamlösa systrar vill bryta skammen och vara stolta och tacksamma.
Eila: Vi är skamlösa och säger ”det vi gör är bra!”, men vi är inte högmodiga. En lagom hybris är sunt. Bara en ser andra, stöttar och peppar dom också. Välj ett vackert ord och berätta om det!
Anita: Efterdarrningar…efterskalv…jag är så inne på det här. Känslan efter en orgasm. Efterdarrningar är ett ord som står för en vacker känsla.
Eila: Lesbos tycker jag är jättefint! Jag associerar det till färger…ljusrosa, mörkrött…det känns mustigt och härligt.

Kunskap – säg något om det!
Eila: Att ha utbyten, prata med människor, läsa mycket, lyssna mycket, det är nåt myllrande kring kunskap. Jag vill förkovra mig och fylla mig med mycket. Som kvinna och ung kan jag lätt bli klappad på huvet. Som barn älskade jag att läsa historia.
Anita: Kunskapens träd tänker jag på, nyfikenhet, att ta in olika perspektiv. Intelligens har en hög attraktionskraft på mig, jag tänder på intelligens. Har man vidgat sin syn och är benägen att ta in andras åsikter så visar det på öppenhet och mod.
Eila: Akademisk kunskap lockar mig inte så mycket. Lustfylld kunskap känns viktigare för mig.
Anita: Jag tänder på akademisk kunskap också. Jag är den perfekta eleven som älskar att lära mig nya saker.

Människosyn – hur är din?
Eila: Vi är altruister. När jag går på stan kan jag bara se på människor och tänka att jag tycker så mycket om alla. Jag blir sällan irriterad, jag försöker förstå varför andra gör som de gör och är som de är.
Anita: Jag är altruist.

Värdegrund – välj tre ord!
Anita: Att vara sann.
Eila: Lekfullhet, att bejaka den. Glädje. Att få vara glad. Jag vill leva ut min glädje, tex över att det är sol, som när vi hade varit på Ica och köpt bröd ”här går vi i solen och äter bröd!”. Vi är som tonåringar.
Anita: Och jag är 46! Frihet och Sanning är två jättetunga grundbultar.
Eila: Frihet tycker jag också. Att inte låsa in sig i nån box, utan få tänka lite abstrakt…och lite knäppt också. Lekfullhet, Glädje och Frihet är mina ord Anita: Och Kärlek! Sanning, Frihet och Kärlek är mina tre ord.

Homofobi – vad tänker du om det?
Eila: Jag har aldrig blivit utsatt för nåt hat eller negativt, trots att jag sedan jag var 21 år öppet visat att jag är lesbisk, på gatan kysst tjejer jag dejtat, men jag vet att det kan hända att vuxna drar undan sina barn när de går förbi ett gaypar.
Anita: Det är just det här som Skamlösa systrar vill motverka. Man skulle önska att de som är homofober ställde sig frågan ”varför är jag rädd för det där?” Det gäller även ”milfigheten”. Folk försöker argumentera med mig och få mig att ändra inställning.
Eila: Det handlar inte om att pracka på alla att leva som homosexuella, utan bara om få leva sitt liv och kunna berätta om det.

Vilsenhet – hur känns det?
Eila: Rörig och vet inte vart man ska eller vad man tänker. Men det kan vara bra också för i vilsenheten – det är ju där man utvecklas och går åt ett nytt håll. För att bli säker måste man ha varit osäker.
Anita: Jag har aldrig känt mig vilsen. Inuti har jag aldrig tvivlat på mig själv. Jag har alltid gått min egen väg även om det inneburit ensamhet och mobbning. Däremot i förälskelser kan jag lätt bli uppslukad av en partner, där kan jag tappa bort mig själv.
Eila: Jag har alltid känt mig lite speciell, men för att utvecklas har jag testat olika vägar. Men jag har också alltid en grundkänsla av vem jag är.

Vad vill du ge?
Anita: Att få röra vid det innersta i människor. Att de känner igen sig, blir berörda eller får ny kunskap och tänker vidare.
Eila: Att vara mjuk och snäll mot mig själv och varandra. Snällhet.
Anita: Oh, jag är så himla glad för dig. Det är så fantastiskt. Vi når ut så långt på båda sidor, som ett stadigt träd. Vi är känslomänniskor och det är okej att vara dom vi är.

Något mer du vill ha sagt?
Eila: Snällhet utan duktighet. I stället för duktighet är det lustfyllt och bejakande. Vi pratar om ämnen som folk blir provocerade av så det är inte enbart gulligt och fint, men vårt syfte med det är att folk ska öppna upp sina tankar.
Anita: Vi provocerar inte medvetet, det är inte vårat huvudsyfte, det känns bara naturligt. Vi har ingen dold agenda. Men vi har märkt reaktionerna. Vi vill ge upprättelse åt det lustfyllda.